fredagen den 26:e juni 2009

Tällberg Forum

Sedan igår är jag på Tällberg Forum, som är en tvärdisciplinär
konferens med ledare ifrån hela världen ifrån företag, vetenskap,
politik och administration.

Årets tema är hur vi människor ska kunna leva tillsammans, inom de
naturliga gränserna för vår planet. Det är otroligt relevanta
frågor, och inte minst Östersjön är ju som ett av världens mest
förorenade hav väldigt viktigt att kunna arbeta gemensamt med
utifrån Vaxholms perspektiv.

Det är otroligt kul att vara här igen; jag var här för första
gången 2000 inom ramarna för deras "Young Leaders"-program. Det är
starkt att träffa de som deltar i samma program i år. Deras
utmaningar nu är större än de vi diskuterade då.

Jag skriver löpande småkommentarer ifrån forumet på min Twitter,
som ju också kan ses här ifrån bloggen.

torsdagen den 18:e juni 2009

Lika mycket soldat

Är just nu på Vaxholms Fästnings Museums invigning av sommarutställningen "Lika mycket soldat", som handlar om kvinnans historia inom försvarsmakten. Utställningen fokuserar på de senaste trettio åren, under vilken tid kvinnor gradvis har kunnat bli en aktiv del av försvaret på samma villkor som männen, men det är förstås viktigt att komma ihåg att kvinnor på många sätt har haft viktiga uppgifter inom frivilligorganisationer och i andra funktioner under mycket längre tid än så.

På bilden ses vår riksdagsledamot Karin Enström som var en av de kvinnliga pionjärerna inom det svenska försvaret, just ute på AMF1 i Oskar-Fredriksborg. Hon påpekar just hur den kommande nya lagstiftningen om undantag ifrån värnplikten i fredstid nu slutligen tar bort skillnaderna mellan könen.

Det är en otroligt välgjord utställning - åk ut till Kastellet och besök den!

måndagen den 15:e juni 2009

Bättre och bättre dag för dag

...om man ska tro Fokus undersökning som rankar oss som nummer 21 av landets 290 kommuner vad gäller var någonstans det är "bäst att leva".

Det är bra. Men det finns också förbättringspotential på många områden. Vi jobbar på.

lördagen den 13:e juni 2009

Planprogrammet för Rindö hamn klart

I torsdags fattade vi äntligen beslut om att anta planprogrammet för AMF1-delen av Oskar Fredriksborg: Rindö Hamn. Renoveringar och ombyggnad av kasernerna och nybyggda hus gör att det kommer kunna finnas 450 nya lägenheter där om några år. Det är sannerligen en milstolpe för Rindö och Vaxholm på många sätt. Äntligen kommer vi vidare i arbetet med att få liv och rörelse tillbaka till området, tre år efter att de allra sista militärerna lämnade regementet.

Om någon kollade på det korta inslaget i ABC-nytt igår morse så såg ni mig stå där och uttala en fullkomligt obegriplig mening.

Bakgrunden är att reportern i intervjun frågade: "Kommer inte det här göra att ni får trafikproblem i Vaxholm?" varvid jag ungefär svarar: "Vi har genomfört en undersökning och analyserat var någonstans vi kommer behöver genomföra åtgärder för att det inte ska uppstå några problem".

Men om man sedan i själva inslaget börjar med att prata om projektet i allmänna ordalag, och sedan klipper in mitt svar helt taget ur luften och utan att få höra frågan, så kan ju tittarna förstås undra över vad jag är för en figur.

Det verkar som om jag får överväga att följa medieträningens grundläggande riktlinjer och helt enkelt säga exakt det budskap som jag vill få fram, istället för att faktiskt svara på frågor ;)

tisdagen den 9:e juni 2009

Stoppa langningen

Idag har jag och Fredrik Sandell stått utanför Systembolaget för att träffa människor och dela ut material för kampanjen Stoppa Langningen som Vaxholm anslutit sig till från och med i år.

De flesta tycker att det är väldigt positivt att vi står ute, men en del undrar om det verkligen behövs. Det gör det. 31% av alla svenska män kan tänka sig langa systemsprit till minderåriga, och 20% av svenska män kan tänka sig langa illegalt såld alkohol på samma sätt. Det är väldigt många.

måndagen den 8:e juni 2009

Valfunderingar i Vaxholm

Det kommer nog krävas en del grunnande för att känna sig trygg med någon form av lokal valanalys, men visst finns det en hel del glädjepunkter bland hur vi valde här i Vaxholm:
  • Moderaterna går fram 2 procent jämfört med förra EP-valet
  • S och V tappar tillsammans drygt 8 procent
  • FP gör ett kanonval och är klart näst största parti efter oss, med drygt 21 procent
  • Valdeltagandet ökade till 48 procent
Sedan tycker jag att väljarna skickar viktiga signaler, inte minst på riksplanet. Mer om detta senare.

söndagen den 7:e juni 2009

I väntan på valresultaten

Nu har jag gått in för att värma mig och äta middag efter att ha stått och delat ut valsedlar både på Norrbergskolan och vid kommunhuset.

Jag har en känsla av att fler Vaxholmare hittade till valurnorna nu än man gjorde vid förra valet. Det är jättebra.

Samtidigt kan jag inte låta bli att känna en blandning av förvåning och respekt över hur enfrågepartiet piratpartiet kunnat komma fram på kort tid. Det ska bli väldigt intressant att se hur de hamnar i slutresultaten. Värt att notera är att deras framfart inte är särskilt kopplad till europafrågor på samma sätt som junilistan var och är, utan har ett partiprogram som mer eller mindre helt och hållet bygger på integritetsfrågor för Internet.

Och så var det väldigt tomt på politiker ifrån övriga partier vid vallokalerna. Vi moderater var representerade överallt, men den enda övriga valarbetare jag träffade på var just en piratpartist.

Nu hoppas jag att det här kommer hålla hela vägen. Vi behöver ett borgerligare Europa.

lördagen den 6:e juni 2009

Nationaldag

Idag höll jag högtidstalet i Vaxholms kyrka. Det var kul, men svårt. Men det var i alla fall mitt första nationaldagstal. Efter lite strul med mikrofonen och andra smådetaljer så sa jag ungefär såhär:
Kära Vaxholmare och gäster, låt mig få börja med att säga att det är både otroligt roligt och ärofyllt att få hålla högtidstalet här i Vaxholm.

Idag börjar ju fler och fler tycka att det är självklart att fira Sverige, och att vi alla ska kunna ha ett tillfälle att glädjas över att vi bor i ett så fantastiskt land som vi faktiskt gör. Och anledningen till att vi firar just den 6 juni, är ju vår självständighet som kom när Kalmarunionen upphörde och Gustav Vasa blev kung just den 6 juni 1523.

Men vägen till att vi svenskar skulle få en högtidsdag värd namnet har verkligen inte varit spikrak. Det var först på 80-talet vi började kalla den 6 juni för nationaldag, och det var först 2005 som nationaldagen blev en helgdag.

Och visst märker man runt om i Sverige att det ännu inte känns självklart för alla att fira vår nationaldag. Jag har själv mina rötter ifrån Bredäng söder om stan. Då hade vi långa sommarlov i vår sommarstuga som låg ute vid Gräddö i det östraste av Roslagen. Där slog kärleken till skärgården rot. Men efter det har jag också bott i både Dalarna, USA och Stockholm.

Det har gjort att jag har fått uppleva många olika sidor av hur patriotism kan yttra sig. I Bergslagens bruksorter på 80- och 90-talen var själva tanken på en nationaldag väldigt främmande. En kompakt misstänksamhet emot "staten Sverige som överhet" gjorde att en nationaldag kändes meningslös och osolidarisk för många, och framför allt den så närvarande jantelagen gjorde att själva tanken på att fira hur fantastiskt Sverige var, uppfattades både som förmätet och självförhärligande.

Så för mig blev hoppet mellan den lilla bruksorten i Bergslagen och den amerikanska mellanvästern nog så långt som man över huvud taget kan komma vad det gäller synen på förmågan att vara stolt över det land och samhälle man bor och verkar i, och att göra detta till något positivt.

Jag gick ifrån en plats där av de flesta ansågs fult att glädjas över några förbättringar som stod ut ifrån mängden, till en annan plats där just strävan efter något bättre, och samhörigheten i att leva någonstans där människor arbetar frivilligt för framgång, är den drivande kraften i samhället. Och att vara stolt och stå upp för det samhälle man är en del av; det blir då bara inte självklart, utan det blir en förutsättning. Och det som är så intressant, är att den här typen av positiva patriotism inte är något som stänger ute och hindrar. Istället är den något som bjuder in och belönar den som vill vara med och bidra till samhället.

För mig blev det här så otroligt tydligt. Hemma i Dalarna hade jag uppfattats mer eller mindre som ett UFO på många sätt. Lite för bra på vissa saker, och lite för dålig på andra. I min lilla amerikanska stad så gladde man sig och lyfte fram det jag var bra på, medan man på samma gång otvunget lät mig förbättra mina svagheter i min egen takt. Det här gjorde, att jag efter ett år i min amerikanska stad kände mig mycket mer lokalpatriotisk, än jag någonsin blev i Bergslagen.

Och jag kom fram till att patriotism inte är något som är vare sig självklart eller förutbestämt, eller något som beror på var du är född, var du bor eller vad du har för hudfärg. Patriotism handlar om den ömsesidiga kärlek som uppstår mellan en människa och det samhälle man lever och verkar i. Och för att den kärleken ska kunna spira så måste vi låta varje människa förverkliga sig efter sitt eget huvud och förmåga.

Vaxholm. Om jag spolar fram bland mina egna minnen så kommer jag snart fram till tidpunkten när jag och min fru valde att lämna Stockholm och flyttade hit till vår skärgårdsidyll för drygt sex år sedan. Och jag ska inte sticka under stol med att det var just idyllen som lockade oss ifrån början.

Om man söker sig runt kring i världen, i Europa - glöm för all del inte att rösta i morgon, din röst är viktig! - i Europa, i Sverige och kring vår huvudstad så kommer jag fortfarande till samma slutsats. Vi bor i den vackraste småstaden, nära den vackraste storstaden, i hela världen. Det är en fantastisk livskvalitet.

Men det dröjde inte särskilt längre förrän jag märkte att Vaxholm är så otroligt mycket mer än den vackraste småstaden nära den vackraste storstaden i hela världen. Vi är också en lokalpatriotisk stad.

Jag tror, att mer än i någon annan utsträckning i Sverige, så är vi Vaxholmare stolta över att vara just Vaxholmare. Vi har klistermärken på våra bilar, vi berättar med stolthet för våra vänner hur fantastisk stad vi har, och vi har också börjat ha de där otroligt snygga Vaxholmströjorna som årets företagare på sportaffären säljer.

Och vet ni vad? Det är bra. Det gör att vi alla glädjs åt grannen som lyckas med något bra, det gör att vi alla bryr oss om vad politiker och stadens tjänstemän gör med våra skattepengar, och det gör att vi alla bryr oss mer om varandra och vår lilla stad.

Och det är också bra, därför att vi i Vaxholm har en utmanande och tuff resa framför oss. Samme Gustav Vasa som blev kung den 6:e juni för snart 500 år sedan, beslutade också vid Västerås Riksdag 1544 att Vaxholmen skulle befästas. Utan det beslutet hade aldrig Vaxholm växt fram som det gjort, och jag hade med all sannolikhet aldrig stått i den här kyrkan och talat just nu. Och allt sedan man fattade det beslutet, har Vaxholms yttersta existensberättigande varit vår militära närvaro.

För tre år sedan försvann de sista militärerna ifrån AMF1, och utifrån ett fredsperspektiv får man förstås hoppas att det är för gott. Men närmare 500 års historia är något som varken kan eller ska försvinna härifrån. Och samtidigt måste vi vända blad i historien om vår egen utveckling, och hitta vårt nya existensberättigande.

Så många frågar mig: vad ska vi Vaxholmare göra nu? Vad ska vi hitta på? Ska vi inte kunna både bo och jobba här i stan? Svaret är förstås, att det ska vi självklart kunna göra. För att vi ska kunna fortsätta vara såpass stolta över vår stad, så kommer det behövas ett helt samhälle, som lever på alla sätt och vis. Och det samhället, med den livskvaliteten, får vi ytterst om vi både kan bo och jobba här.

Men samtidigt är den påtvingade sociala arkitekturens tid förbi. Det är och ska inte vara statens eller kommunens roll att skapa och driva större delen av samhället. Istället är det alla vi Vaxholmare idag och framtida Vaxholmare i morgon, som tillsammans kommer skapa och driva vårt nya Vaxholm. Vi politiker och stadens tjänstemän ska helt enkelt skapa förutsättningar och göra det så enkelt och tryggt som möjligt för oss Vaxholmare att bygga företag, bo och leva här.

Och sedan är det vi medborgare som kommer fylla vår stad med innehåll. Jag tror att vi tillsammans kan skapa förutsättningar för en mängd företag att växa fram: företag inom miljöteknik med anknytning till Östersjön som kan vara den moderna tidens soldater för att möta nya hot kring miljö och klimat, data- och informationsarbete som kan skötas nästan varsomhelst; och vilken plats kan då vara bättre än Vaxholm? En stärkt roll som nav i skärgårdstrafiken med ökad marin teknik som följd, och en ännu mer utvecklad turistdestination för att ta tillvara på alla gäster som vill besöka vår fantastiska stad.

Eller kanske något helt annat? Det får vi se. Jag lovar att stå för att det ska gå bra att odla här i Vaxholm, och jag vet att ingen bättre än ni sår frön, sköter plantorna och skördar. Och det finns en sak över alla andra som gör att jag är helt säker på att vi kommer lyckas, och det är att vi har vår lokalpatriotism. Vi stöttar varandra och uppmuntrar varandra till att förbättra vår stad.

Vi älskar helt enkelt vårt Vaxholm.

torsdagen den 4:e juni 2009

Snart EU-val

Idag trotsade kampanjgänget och Lena Adelsohn Liljeroth vädergudarna
och besökte Vaxholm och Söderhamnsplan.

Vi lyckades faktiskt höja temperaturen en hel del, och ha många
intressanta diskussioner med både Vaxholmare och turister.

Glöm nu inte att rösta på söndag! Eller se till att förtidsrösta
på biblioteket någon gång innan dess!

Skärgårdsbåtens dag

Årets upplaga av Skärgårdsbåtens dag blev trevlig med många bekanta ansikten, och som tur var slapp vi regnet. Max och Adam blev dock en smula besvikna över att vi inte vann på Lions chokladhjul :)

tisdagen den 2:e juni 2009

Kallt och ödsligt

På väg till KSL gick jag förbi Medborgarplatsen där Sverigedemokraterna stod och talade. Fler poliser än åhörare fanns där. Det får i någon mån också symbolisera deras politik.

Att bo i Vaxholm

Jag uttalar mig i dagens SvD om vår lokala bostadsmarknad här i Vaxholm.

Vi har ju sedan ganska länge haft länets lägsta andel hyresrätter, men på samma gång under de senaste fem åren växt kraftigare räknat per medborgare än någon annanstans. Det här kan såklart tolkas på många sätt, men en av de självklara slutsatserna är såklart att det är attraktivt att bo här, och att många vill bli Vaxholmare.

Vi ser också att vi, liksom många andra kommuner, har utmaningar framför oss vad gäller utbud för de som inte kan eller vill köpa sitt eget boende. Och av många skäl är det såklart viktigt med en dynamisk bostadsmarknad där både den som inte har ett eget sparat kapital, eller kanske den som börjar en provanställning, har möjlighet att på ett rimligt smidigt sätt kan ordna sitt boende.

Men hyresrätten är inte en självklar lösning på det här problemet. Vi ser att omsättningen av de hyresrätter som finns här i stan är kring 10%, vilket är väldigt lågt. Det innebär att de som är lyckligt lottade nog att ha ett hyreskontrakt i snitt håller kvar i det under tio år.

Under hösten kommer vi lansera en satsning för att lösa den verkliga utmaningen: att fler ska kunna hitta en bra bostad utan att behöva ha en halv miljon på banken, och att de som vill flytta till Vaxholm för en kortare period ska kunna göra det.

Besök ifrån Turkiet

I torsdags hade jag förmånen att få bli bjuden på middag av Svenska Instituet tillsammans med ett tjugotal turkiska kvinnor ifrån den tvärpolitiska organisationen Ka-Der som hade ett studiebesök i Sverige. Ka-Der arbetar för att stärka kvinnors roll i samhället och i den turkiska politiken. Och visst gör de ett viktigt arbete: av turkiska lokalpolitiker är bara 2% [sic] kvinnor, och jämfört med EU-länderna finns det flera aspekter som skiljer sig kraftigt. Exempelvis är fler än var femte kvinna i Turkiet inte läskunnig, vilket ska jämföras med knappt var tjugonde man.

Organisationer som Ka-Der kommer ha en mycket viktig roll framöver för att Turkiet ska kunna harmoniseras med resten av Europa vad gäller synen på mänskliga rättigheter och jämställdhetsfrågor. Vi ska ge dem vårt stöd, och för Europas framtid är det självklart att det slutgiltiga målet på sikt måste vara att Turkiet ska kunna bli medlem av EU. Men det är en bit kvar.