tisdag 9 december 2008

...och ett par dagar på resande fot

Jag är nu iväg på resande fot på en konferens och arbete i mitt nu snart avslutade "vardagsjobb". Det kommande arbetet som KSO börjar ju inte förrän den 1 januari nästa år, men det har knappast märkts alls de senaste veckorna. Om dagarna är det det redan politik mer än något annat. Men det är åtminstone inte förrän efter årsskiftet som jag får betalt.

Under resan får jag också tid att kommentera lite jag inte hunnit med under hösten. Bland annat har jag länge tänkt säga något kring Skärgårdens ledare ifrån 30 oktober: ”Kulturchock hotar Vaxholm”.

Krönikan handlar sammanfattningsvis om att det är en ”kulturchock” att vi valt att avvakta med byggandet av ett kulturhus i Vaxholm; om vi [politiker] kanske inte förstår att Vaxholm inte klarar sig på minnet av ”fornstora dar”? Just Vaxholms Kastell, Oskar Fredriksborg och Rindö Redutt nämns som exempel vilka inte ensamma kan ”axla Vaxholms kulturliv”.

Om detta tycker jag två saker:

Visst är det trist att vi nu avvaktar med att bygga ett kulturhus. Men det stämmer inte att planerna är ”kastade i papperskorgen”. Vi har helt enkelt varit tvungna att vänta, eftersom vi inte har råd att påbörja byggnationerna nu. Vi har nyligen beslutat oss renovera Norrbergskolan, och kommer även behöva ta ställning till flera tunga investeringar inom äldreomsorg och barnomsorg under de närmaste åren. Jag har precis skrivit lite om vår ekonomi där problematiken beskrivs lite närmare.

Den andra saken jag vill kommentera är bakgrunden till de delar från ”fornstora dagar” Skärgården själva som lyfter fram: Vaxholms olika försvarsverk är ju nämligen alla ett resultat av nationella försvarsinvesteringar. Gemensamt för alla tre är att de inte bekostats av Vaxholm, vare sig av våra medborgare som ett kollektiv eller av någon enskild.

Vi är alla överens om att tiden för tunga försvarsinvesteringar i Vaxholm lär vara över. Faktum är att den yngsta nämnda befästningen (Oskar-Fredriksborg) är över 130 år gammal. Det här betyder ju inte att Vaxholms politiker genom tiderna sedan dess gjort noll och intet för att skapa nya offentliga rum för kultur och medborgare. Istället har man behövt vara en resurs och samarbetspartner till den viktiga arbetsgivare och samhällsaktör försvarsmakten varit ända sedan stan hamnade på kartan.

I kombination med flytten av Vaxholms ambfibieregemente så har vi istället fått mycket kraftigt förändrade förutsättningar för hur vi kan möjliggöra både ett levande näringsliv och kulturliv. Ibland tycker jag att det verkar som att man underskattat effekterna av detta. Under de senaste få åren har alltså Vaxholm sett en flytt av den arbetsgivare som varit den största "motorn" i alla tider, nya teknologier som gör det möjligt att jobba näst intill var som helst och när som helst, en kommande finanskris som kan vara den största på nästan ett århundrade, och samtidigt den största relativa inflyttningen i länet.

Det är av yttersta vikt att tar med oss detta helikopterperspektiv och för in det i Vaxholmspolitiken. Vi måste förhålla oss till de nya villkor som råder. Jag är övertygad om att det handlar om att hitta samarbeten som på olika sätt kan komma Vaxholm till godo. Kanske ska våra nya offentliga rum snarare bygga på samarbeten som finansieras helt eller delvis av externa aktörer, och som vi då naturligtvis också kan ge något i gengäld. Det kan gälla både skolor, idrottsanläggningar och hus för kultur.

Så planerna för kulturhuset är inte kastade i papperskorgen. Men lösningen för att göra det och andra planer verkliga består inte alltid i att göra allting själv.

1 kommentar:

Mary sa...

Lycka till med ditt nya jobb nu Per. God fortsättning.