tisdag 9 december 2008

Ett par rader om Vaxholms ekonomi

På förekommen anledning har jag lovat plita ned ett par rader om Vaxholms ekonomi.

Egentligen ogillar jag att i så många lägen behöva hänvisa till ekonomi. ”Vi måste vara sparsamma. Vi måste tänka på vad det kostar. Hur många lärarplatser är det?” Det kan ibland kännas både fyrkantigt och trist. Men, samtidigt så är vår ekonomi är en grundförutsättning för nästan allt vi beslutar göra inom ramen för Vaxholms verksamhet. Och de flesta av de beslut som fattas handlar på ett eller annat sätt om att vi politiker prioriterar hur medborgarnas skattepengar ska användas.

Ett exempel: Om vi beslutar att Vaxholms elever ska få skolmat gjort på kravmärkta råvaror, så skulle den årliga merkostnaden för detta vara cirka 300.000 kr. Detta är i paritet med vad en förskolelärare kostar, eller driften av vårt inrättade datatek. Om man inom samma budget ska besluta att byta ut maten till kravmärkt, så måste man alltså göra en neddragning någon annanstans. Förskoleläraren? Olika nyttor måste vägas emot varandra.

När jag pratar med folk på stan, så märker jag att många verkar ”veta” att kommunen inte har någon vidare ekonomi. Men alla har nog inte haft kanske varken tid eller lust att grotta vidare i det. Sanningen är att vi har haft en god löpande ekonomi de senaste åren. Verksamheten har ett överskott som möter de krav som finns, och vi gör inte av med mer pengar än vi får in. Under de senaste åren har vi löpande gjort återbetalningar av våra lån.

Tyvärr har det inte alltid sett ut så, vilket gör att vi inte har samma förutsättningar som en del andra kommuner. Vi har i Vaxholm skulder på 400 miljoner kronor, medan exempelvis Solna har ett par miljarder på banken. De här skulderna är ett faktum vi lever med, och de leder till att vi får betala ungefär 16 miljoner i ränta varje år. Det är väldigt mycket pengar för oss, eftersom vi är så få. Vi äger inte heller särskilt stora markområden och andra tillgångar som vi enkelt skulle kunna sälja för att få råd med nyinvesteringar och amorteringar. Tvärtom måste vi vara varsamma med det vi har kvar, och vara säkra på att all exploatering är goda affärer för oss.

Om man slutligen tittar på vår kommunalskatt, så är den av länets högsta. Alliansen har både enats om att sänka den under mandatperioden, samtidigt som vi lovat att inte genomföra skattesänkningar som inte är fullt finansierade. Vi får helt enkelt aldrig driva Vaxholm på ett sätt som urholkar våra varaktiga tillgångar och sätter oss fast i en lånefälla. Istället måste vi tänka både en och två gånger på vad det är för investeringar vi själva väljer att göra, och samtidigt lägga ned energi på att andra aktörer än Vaxholms kommun ska välja att investera här.

Inga kommentarer: